söndag 27 september 2009

Snus, statistik och etiketter

Undrar hur många tvehågsna handläggare på Socialstyrelesen som just nu sitter och funderar vad det ska sitta för säljande etiketter på snusdosor. Den etikett som lockade mig att börja i unga år var ”Orsakar cancer”. Nu när jag på planet hem från London tror att jag kanske inte ska börja igen pga hälsoskäl står det ”Denna tobaksvara kan skada din hälsa och är beroendeframkallande”. Inte konstigt att man ryggar. Rökning verkar ju ge betydligt mer VPK, Vardagsedge Per Krona: ”Rökning dödar” gör att det rycker i tändartummen på alla som vill vara lite hårda.

Problemet för socialstyrelsen är som bekant att det inte finns särskilt mycket forskning att stödja sig på vad gäller snus. Men jag, efter att ha pluggat både statistik och beslutsteori tänkte jag att det skulle vara dags att ta något beslut om min framtida status som snusare. Eftersom jag har råd, det är gott, rogivande och stör ingen annan så måste man hitta ganska starka skäl som talar emot. Frågan är alltså om det är farligt och i så fall hur farligt.

Det visar sig att den bästa studien som finns på detta är en studie gjort på svenska byggknegare. De fick kliva ur blåstället för att fylla i några bögiga frågeformulär åt ett litet sillmjölke till pappersvändare varje år i tjugo års tid. På så vis kunde sillmjölket räkna på vad som hände med hälsan om folk började och slutade snusa.

Studien med byggknegarna visar att risken för att få cancer i bukspottskörteln fördubblas om man snusar (eller, förlåt, om manliga byggknegare snusar). Därav dras slutsatsen att snusande ska motverkas. Men saknas det inte en viktig informationsbit här? –Nämligen vad denna fördubbling innebär. Om fördubblingen innebär att gå från en på miljonen till två på miljonen eller från fem per 100 till tio per hundra kan väl tänkas ha viss betydelse? Den vetgirige kan gå bortom tidningarnas mediefilter som bara släpper förbi den i sig närmast irrelevanta informationen om riskfördubblingen. Det visar sig att fördubblingen vi pratar om är ungefär en tredjedels promille. Även oaktat att detta sannolikt är en ganska grov överskattning bör man nog fundera på om inte typ skidliftar, motorcyklar och bostäder i stadskärnor i konsekvensens namn borde vara föremål för socialstyrelsens etikettnissar om risker av den storleken är ett androm till varnagel...

En annan intressant fråga för snusare att filosofera över: Finns det en toleransnivå där snusande är ofarligt i små mängder eller är varje snus lika farlig? Faktum är att här kan vi nog bara gissa. För om man statistiskt kan fastställa att snusande ger ökad risk för cancer så borde det rimligen vara fallet att risken är större för den som kejdesnusar än för den som har testad under fem minuter en gång i sitt liv (samma sak gäller oavsett svaret på frågan ovan). Statistisk beräkning kommer finna att den observerade ökade risken för den som snusar mycket blir "statistiskt signifiant" (vilket betyder att det man observerat sannolikt inte är en slump) medan effekten för den som snusar lite inte blir signifkant, dvs om man ser någon ökad eller minskad risk så kan det lika gärna vara slumpen. Problemet är att vi kommer finna exakt samma sak oavsett om det finns en toleransnivå eller inte. Om det är ofarligt att snusa lite grand får vi nog inte svar på inom vår livstid, och jag själv som alltid varit en måttfull snusare står därför fortsatt utan ledning från vetenskapen inför mitt beslut.