En ekonom under uppfostran

En ekonom befinner sig i examinationstider. Jag skriver tentor nästa vecka och kommer därför inte att skriva några fler inlägg förrän efter det. Har dock en del rubriker färdiga som bara behöver en text under sig också. Men det får alltså bli efter nästa vecka. Några teasers dock:

• Konsultblick på restaurang
• En teori om handväskor
• Ett idrottens försvarstal
• En teori mäklarbrickor
• Våga sponsra invandrare och trotsa facket!
• Varför så flata om trans-europeiska bögar?
• Socialstyrelsens lögner om jämställdhet
• Att sänka skatter för de rika
• Lyssna aldrig på myndigheter!

Någon som har åsikter om vad jag ska ta först?

Komik i valrörelsen. Jag har bestämt mig.

Tänkte gå och rösta på måndag här i London och ägnar därför lite tid till att surfa runt bland kandidaternas presentationer på nätet. Det är fantastiskt underhållande att betrakta dessa tidstypiska avtryck av Obama-hausen och Timell-effekten. När våra lokala puckon ska försöka apa efter Obamas new campaigning genom hemkokt snickarkonst skapas stor samtidshumor. Några av våra snidigaste PR-konsulter i tajta braller har varit över i D.C. och gått på seminarier om Obamas banbrytande kampanjformer. Sedan har de inte mer än hunnit hem innan det är dags att sjösätta egna föredrag och uppdrag för kunderna i de trötta svenska partimaskinerierna. Eftersom de som beslutar inte hänger med i svängarna släpper de istället fram partikansliens nya fräscha mediemänniskor som fulla av energi får kasta sig över internet, mulitmedia, och direktkommunikation för att förverkliga sig själva. Det blir bara sjukt kul när denna kedja småningom omvandlas i något konkret. Kolla Obamas antites Lena Ek som ska presenteras i en levande skildring på Centerns hemsida. Det skönaste är nästan det där nya fräscha tricket att komma gående mot kameran när man börjar prata.

Och så alliansens unga affischgossar... Är det så här en valbar ung man ser ut 2009? Internatskola möter frikyrkopastor. Fine, jag är ingen renodlad pr-snubbe, det kanske funkar men det är inte svårt att haja att svenska folket tror att det här valet mest är på låtsas när man ser obama-timellmaterialet. Moderaterna är fantastiska: Det är svårt att säga vad som är roligast, Christoffer Fjellners klipp om en finning ung och extremt frånstötande überklasskilles resa från Lundsberg till praoplatsen på pappas jobb i Bryssel där han busar genom att sälja snus. Eller ChristOffer Järkeborns egenskrivna schlagerballad som blir mer osannolik för varje takt som går. Bäst är nog slutet där "Here my voooice, We can change the-e wo-orld" föregår tonartshöjningens "Trust your heaaaart, bless the staaars" i crescendo. Fredrik Malm försöker åtminstone vara seriös, men för mig som gammal kompis till Fredrik är detta ändå sjukt kul. På något sätt är det svårt att se det riktigt statsmannamässiga att lysa igenom i denna fräscha amerikanska direktkommunikation när man känner mannen som en tolvårig fotbollsspillivink.













Nåja, jag kommer att lägga min röst på Isabella Lövin, du vet hon med boken Tyst Hav. Fisket utgör ett klassiskt exempel på två fundamentala missförstånd i den socialistiska läran, nämligen att "allmänningarnas tragedi" inte existerar och att rättet till att få betalt gäller oavsett om man gör någon nytta eller inte: Fiskbestånd (allmänning) som ingen kontrollerar kommer inte att förvaltas frivilligt av någon och alltså blir allmänningen överutnyttjad till allas förtret och i det här fallet katastrof. Om man dessutom subventionerar fiskare för att man tycker synd om folk som kommer och grinar för att de blir av med jobbet när om man säger till dem att sluta paja, då barkar det riktigt åt skogen. Frågan är underprioriterad av EU och därför får Lövin min röst.

En språkpolis vaknar till liv. Fan också!

Så här mitt i det svenska språkets postmoderna Lindströmska era är det kanske opassande att göra ett språkpolisiärt ingripande. Men jag känner ändå att stämningen från mitt förra inlägg kräver att jag fortsätter lite i moralkonservatismens tecken.

Vi ska tacka Fredrik Lindström för att han har lärt oss att det talade språket föregår det skrivna och därför kan inte det skrivna tjäna som mall för det talade. -Att språket är ett verktyg som vi själva skapar för vårt behov att uttrycka oss och inte en utifrån given mall som ska tillämpas. När vad vi vill uttrycka förändras så förändras också språket och det är inget ont i det, tvärtom.

Det är därför ok att den underordnande konjunktionen innan numera används som substitut för tidsprepositionen före även om det ibland kan vara bra att använda rätt variant (...eftersom Mikael redan innan/före maten kom på bordet hade...), ja, du fattar, efter konjunktionen följer en hel sats, och efter prepositionen bara ett ord. Oftast spelar det ju dock ingen roll och så länge det är tydligt vad man menar så finns ingen logik i att vara paragrafryttare. Detsamma gäller förstås mindre än mig/jag och liknande.

Så långt kan jag inta en ödmjuk hållning till normavvikelser. Men någonstans måste man dra gränsen. Det är åt helvete korkat att i sitt postmoderna rus av lättja supa bort tydligheten i språket och därmed gå miste om dess nyanser. -Och det är här mitt polisiära uppdrag kommer in. En numera för sin språkbegåvning rikskänd vän uppmärksammade mig för sju år sedan på att uttrycket även fast har börjat användas istället för fastän och även om. Sedan dess har det bara blivit värre vilket är dumt och fel. Vi går dit även om det regnar betyder att det antingen är osäkert om det faktiskt regnar och/eller så är det mindre viktigt. Byt ut även om mot fastän så blir det plötsligt säkert och viktigt att det regnar. Varför kasta bort denna del av budskapet?

Sär skrivningar. Jag vet, uttjatat, men för helvete, inte hjälper det! Det var med sorg i bröstet som jag såg skrivihop.nu lägga ner. Jag hade precis börjat engagera mig och drömde om att vi i stockholmskontingenten skulle skapa en antisärskrivningslynchmob. Vi skulle gå in på bilannonserna på Blocket (här finns bara förtappade miffon, kolla själv) och välja ut våra offer, bestämma träff, trevligt ta reda på vad de gör och jobbar med för att sedan lämna den fruktade skrivihop.nu-lappen: "Vi över vakar dig. Inga sned steg.". Men varför bryr jag mig? För att det inte går att läsa vad folk skriver och för att de inte skriver vad de menar. Gå in på fina libanesen uppe på Regeringsgatan, kolla menyn och konstatera att maten enligt deras egen utsago är "fett fattig". Eller bränn upp till Sandviken och luncha på Klaras krog. Beställ en renbögsfile med rom sås.

Problemet är att folk inte kan uttrycka sig, vilket låter som ett snobbigt problem, men det är det fan inte! Betänk vad det betyder egentligen. Det har ingenting att göra med att göra rätt eller att tillfredsställa någon fachistoid svensklärare, språkpolis eller folkpartist. Det handlar om att inte kunna sätta ord på och uttrycka sina egna tankar och känslor. När vi en gång väl har insett att alla språkliga uttryck har ett alibi i att det sätter ord på vad våra tankar, så inser vi lika lätt att tillgången till språket är den viktigaste av tillgångar för att kunna formulera, sortera och förstå nya tankar och kanske framförallt andras tankar.

Ord säger mer än tusen tankar. Jag minns särskilt första gången jag läste begreppet doing gender (vet inte vad det heter på svenska men alltså att utföra handlingar vars främsta syfte är att uttrycka ens manlighet eller kvinnlighet). Det var som en uppenbarelse. Bara genom att lära mig ett nytt ord föll plötsligt hundra tankar på plats som jag inte ens visste att jag hade och med ens fick allt från fotbollsfight till flickfniss en större mening. Det är asbra! Ok, detta exempel kanske faktiskt drar åt det snobbiga och mest tilltalar er som redan är bekanta med begreppet i fråga.

Så ta ett viktigare exemplet istället: Jag läste en essä för ett par år sedan om en stökig ung kille som i rätten skulle beskriva vad som hade hänt vid ett bråk i tunnelbanan. Killen som var 16 år beskrev att jag satt framför honom. Efter några minuters förvirring insåg åklagaren att han menade att jag satt mitt emot men killen förstod inte den språkliga skillnaden. Killen är född i Sverige. Hela vinkeln på artikeln handlade om hur ungdomars problem att uttrycka sig när de inte hade tillgång till ett rikt språk spillde över i en allmän frustration över att inte kunna förstå och ännu mindre vara en del av skeendet omkring sig. Det kallas alienation och är asdåligt.

Det faktum att språkkunskaper är viktiga för att få jobb är bara en detalj i sammanhanget. Att utveckla sitt språk är långt mycket viktigare än så. Språket bestämmer inte bara vilka tankar vi kan uttrycka utan också vilka tankar vi kan tänka. Dessutom är det en stark klassbarriär. -En klassbarriär som inte kommer att brytas av sig själv. Det gör ont för språkknoppar att brista och de kommer att undvika det tills de får hjälp med det. Eller, nej, tills de tvingas till det. Ty den enskildes incitament är alltför svagt för att skapande av möjligheter till lärande ska vara tillräckligt. Jag kan inte hjälpa det, en liberal har besegrat sig själv: Fram för hårdare språkkrav! (Vad nu det betyder i praktiken).

Golddiggers.com: När hela samtiden känns anakron

Titeln på det här inlägget är möjligen contradictio in adjecto, dvs motsägelsefull i sig själv, men det känns fasen så idag. Kanske är det bara början. När man fyllt tretio börjar samtiden springa ifrån en och till slut blir man den där som man inte skulle bli. Som fåtöljsittande knyter näven i fickan och nickar så där vaggande ända nere från bröstryggen när Alf Svensson brer på om hur folk "ute i stugorna" känner inför dagens omoral.

Men med den risken i bakhuvudet frågar jag mig vad fan folk håller på med? Här i UK har det varit mediedrev kring landets högsta folkvalda (MPs) efter att journalister fått tag på kvitton som de lämnat in för att få tillbaka pengar av skattebetalarna. Och här snackar vi fan inga Toblerone. Den verkliga puckopokalen tar en pensionerad MP som tyckte att det var rimligt att tjacka på sig en bokhylla för £18 000 (~SEK 200 000 ) två veckor innan han stämplade ut för sista gången. I en radiointervju kan han inte förstå vad som skulle vara fel med det, han behövde den ju i jobbet. Att han pensionerades två veckor senare tycker han tydligen är ett arument för hans "legitimate claim" (krydda det försvarstalet med en posh british accent så klart).

Hela mediedrivet är annars uppenbarligen och som vanligt högst överdrivet om man orkar gå bakom kuliserna och kolla vad de faktiskt anklagas för. Icke desto mindre har Justitieministern tagit någon sorts time-out under pågående utredning av hans kostnader för dubbelt boende, oppositionsledaren Camerons assistent har fått foten och en annan parlamentariker verkar också sitta med skägget i skittunnan.

Riktigt så där british bizarre blir det när jag var inne på BBC och skulle kolla lite nyheter till frukosten och sätter kaffet i vrångstrupen, som man ju gör i Alf Svenssons stugsverige, när jag ser inslaget om modellen och gold-diggern Aaliyah. Unga fröken har en balanserad framtoning och gör anspråk på att vara helt normal när hon går ut med att hon är ute efter att träffa en miljonär (tänk £). Hon är en gold-digger och tillsammans med 680 andra brudar bara i London har hon en profil på golddiggers.uk.com där supposedly snygga brudar (men ack nej, vi snackar England här) kan dejta "affluent" snubbar. En rik snubbe ser till att tillgodose hennes materiella behov och hon bidrar med sin kvinnliga fägring och lite extra anchovies mellan lakanen. Men någon prostitution är det ju inte frågan om. Tjena! Klart att hon är en hora, vilket är helt ok om hon vill vara det men här ute i stugan kallar vi saker vid dess rätta namn.

Efter lite efterforskningar visar det sig att denna parodi på Kejsarens nya kläder med dubbeltydig nakenhet är allt annat än begränsad till ett bisarrt exempel. Råkade nämligen först gå till golddigger.com och hamnar då på en portal för "Sugar Daddy Dating" där diverse virtuella horhus med normaliserande täckmantel huseras. Sverige verkar inte ha något sådant ännu. Men i London finns allt. En av länkarna på denna portal påminner mig om en annons jag läste i en London-magazine i vintras: illicitencounters.com. Professionellt, seriöst och diskret kan man lägga upp en profil och nätdejta för att som stadgad boka diskreta möten med andra stadgade för att krydda vardagen. Sverige verkar inte ha något sådant ännu men här ute i stugorna fasar vi för den dagen då denna tillfällesstruktur för att hava begär till din nästas hustru når vår lilla by.

Men i Sverige har vi åtminstone Mats Blückert, elitidioten och fritidskonsulenten från Täby som ska göra gold-diggers av Täbytjejer. Han ska ju iofs bara arra ett oskyldigt Girls And the City-läger men likheterna mellan Sex And the City-idealet och gold-diggern Aaliyah är slående. Minns att hela SAtC-filmen handlar om livet för unga tjejer som kommit till storstaden för att finna "The two L:s -Love and Labels". Någon som tror att Aaliyah inte har växt upp med SAtC? Vad handlar hennes liv om? -Love and Labels!

Europa: Fråga nån som vet istället

Ignorance is a bliss. Allt är så mycket enklare om man inte vet så mycket. Från denna utgångspunkt kommer jag troligen att skriva något mer om parlamentsvalet framöver. För den mer grundligt EU-intresserade kan jag rekommendera denna text på Brakblogg som fick åtminstone mig att känna mig sönderläst angående mitt förhållande till EU. Det är jobbigt med experter men ibland kan de vara bra att ha.

Skit i EMU och snacka EU istället!

Jag har ändrat mig. Jag skriver inget mer om EMU just nu. Varför? -Därför att jag håller med Raj-raj om att det inte har med EU-valet att göra och då ska jag inte ryckas med av att några nervösa allianspartier med opinionsvinden i fejan börjar gripa efter röstmaximerande icke-frågor.

Det är alltid samma visa. När ekonomin går dåligt börjar de små svenskarna ogilla utlänningar. När opinionen går dåligt börjar de små partierna ogilla rim och reson och griper efter substanslösa frågor som man inte riskerar kärnväljare med men som kan vinna ett gäng röster på marginalen. KD och FP ska snacka EMU trots att vi nyss hade folkomröstning och nu ska ha debatt om vad vilka parlamentariker ska driva i Bryssel. Andra exempel är FP som av någon anledning någon gång kom på att de vill gå med i NATO, KD som inför förra valet plötsligt gläfste något om att de skulle sänka bensinskatten och inför valet före det var det FP och språktestet. Synd att det är bröllop på g, annars hade jag kunnat ge mig fasen på att V skulle rycka tag i monarkifrågan om de hamnar på gärdsgården till nästa sommar.

Men det är klart, varför skulle vi väljare förstå att EMU inte har med EU-valet att göra? Enligt moderaternas dubiösa undersökning som Per Schlugmann presenterade på DN-utspel (aka DN-Debatt, men har någon sett någon debatt där?) härom dagen så tycker vi svenskar att Margot Wallström är bäst på att företräda Sverige i EU. Ok, om det är sant borde hon nog få kicken. Hennes jobb som kommissionär är nämligen att bevaka gemensamma europeiska intressen och definitivt inte att företräda Sverige.

Ok, erkänner att min poäng om Wallströms uppdrag är något formalistisk. Som svensk är det lätt att tro att saker funkar som det är tänkt, nämligen att kommissionen är neutral gentemot EU-länderna. Men det får väl vara någon måtta på hur naiv man får bli angående det: Miljöminister Carlgren vill införa en europeisk koldioxidskatt, men tror att det är kommissionen som bestämmer hur stor den ska bli när de lägger fram sitt förslag för medlemsländerna att ta ställning till. Kom igen nu Carlgren, sätt till axeln någon gång istället för att lämna skatten som byte för äckliga franska lobbyister!

I alla fall.. Svenskarnas kunskaper om EU är vidunderligt dåliga. Men det är klart, det tar väl ett tag. Vi har ju bara varit med i snart 15 bast och på EU-nivå bestäms ju bara över Östersjöns miljö, klimatpolitiken, att vi pajar för alla fattiga länder genom jordbrukspolitik och protektionism och några saker till. Rekommenderar därför DNs crash course i EU-kunskap.

EMU revisited

När jag gick på gymnasiet hade jag en "Nej till EG"-pin på min jacka. Jag fick inte rösta men fattade inte alls poängen med det där extra byråkratilagret. Idag har jag ändrat mig. Den 14e september i år är det redan sex år sedan vi sa nej till Euron och jag stod återigen på nej-sidan. Denna gång betdyligt mer insatt än de flesta, mycket p g a att debatten var så stimularnde att följa och delta i.

Kanske är jag nostaligisk, men jag kan inte minnas att jag varken förr eller senare har upplevt en debatt så öppen och fri från stela diskurser (alltså typ inte "inrutad") som den svenska EMU-debatten. Rätt och fel gick fortfarande att definera och skyttegravarna var inte så djupt nedtrampade och cementerade som de brukar vara. Dessutom trängdes folk från höger och vänster i samma läger så alla hade tillgång till fri åsiktsbildning utan att frukta de vanliga åsiktsfrändernas ostracism. Johan Ehrenberg och Sven Hagströmer sade ja medan Lars Ohly och Mats Qviberg var drivande nej-sägare. Statsvetarna var oense. Ekonomerna var oense. Och jag höll med Ohly. Har jag ändrat mig i den här frågan? Nej, det har jag inte, men det står fortfarande och väger precis som för sex år sedan.

Jag skrev på detta inlägg för en dryg månad sedan men kom mig inte för att publicera det eftersom det kändes inaktuellt trots att jag ville föregå debatten. Men oj så rätt jag hade. Se nästa stycke:

Det är idag viktigt att ha sakernas tillstånd klara för sig eftersom vi har ett val till Europaparlamentet att se fram emot i sommar. Detta bland annat för att det gamla idépartiet Folkpartiet, idag omvänt till ett "jag-fick-en-idépartiet" med en till visshet gränsande sannolikhet kommer att föra upp euron på dagordningen inom kort. (Man har internt vässat argumenten för euron och Björklund var i januari ute och ljög om att finanskrisen drabbar oss extra för att vi har fel valuta).

Sedan dess har Fp:s skit hamnat i fläkten. Nu ångar man på för fullt med synnerligen tendentiösa tolkningar av omvärlden.

Därför tänker jag göra ett inlägg till om euron. I nästa inlägg kommer jag att göra ett försök att enkelt sammanfatta vad jag ser som de huvudsakliga argumenten för och emot EMU. Jag tycker nämligen att bristen i debatten förra gången var att den tenderade att vara antingen komplicerat akademisk (optimala valutaområden/beslutsgångar i EcoFin) eller bedragande simplistisk (slippa växla pengar på Kanariöarna/lägre räntor i Finland). Den senare tendensen verkar få komma att dominera nu eftersom ingen annan än folkpartistiska politiker deltar.

PS1 Visste du att EMU står för Ekonomisk och Monetär Union, (inte Europeiska MU)?
PS2 Jag är medveten om att jag med detta och mitt inlägg om tågbranschen nu börjar gränsa till systematiskt messerschmidtande vilket strider mot Konstitutionen, men detta får tills vidare passera så länge det inte blir en vana.

Football economics

The best thing about football I think is that you can allow yourself to be just unreasonably stupid for 2x45 minutes. Without even thinking, you are an expert, you are convinced, you are true, you have the best sets of eyes and ears on the planet. -And, you always know what he should have done. Empirical evidence against any theory that you might have about the game just lacks importance since it can not measure up to the intuitive insightfulness of your genius. Look at the English for example. It is a bit depressing for me to study econometrics/statistics in this country which infallibly believes it will win the next world cup even though any statistical approach to historical data should reveal the obvious conclusion that they will not.

Since their is no game going on right now, let me seize the opportunity to dwell a bit on a few other, to an economist at least, absorbing aspects of the game:

Corners kicks: Why doesn’t the offensive team ALWAYS have two players out by the corner? The typical set-up of a corner kick is that the defending team draws back all its players except one into their own penalty box to defend. The offensive team leaves four players (including goalie) for defence, one player takes the corner and the rest are in the box. So they are outnumbered 10 to 6 in the box. If they move one player out towards the corner, the defending team should, and always does, follow with two players not to be outnumbered out there if there is a short corner pass. So the offensive team gains the possibility of a short corner and they improve their situation in the box to 8 against 5. Is this not an example of a dominant strategy that is best no matter what the other team does? So why don’t they use it?

Counting goals: During a league game, the team that scores the most goals wins three points and the other team zero points. If the score is even, they get one point each. So the rules are fair, teams are even-handed. Imagine you are offered to change the rules so that you get to play at home for the rest of the season, but you would lose if the score is even in a game. Would you accept? –No, you probably wouldn’t. So why are teams often happy about drawing 0-0 in the away games in Champions league which sets them in this position for the home game? I don’t know!

Football money 1: A friend of mine had the dubious pleasure of writing a masters thesis in Finance a couple of years ago. But he did it in an interesting way: He found that a winning result in the Sunday league game for a team that was listed on the stock exchange, on average made the team’s stock price rise on Monday. By systematically following the odds at the bookmakers, the results, and thereby the movement of the stock, could be predicted. This is the most interesting economics paper I have ever seen: You can actually make money by following football. Set up a mutual fund anyone?

Football money 2: Just a piece of advice to all the “loyal” footballers who claim publicly that they would not want to represent another club. Don’t say that until you have signed the last contract of your career! You don’t need a PhD in negotiation skills to understand that saying so will not be very helpful in wage talks. “Oh, so if we lower your wage you want to stay anyway just to be able to wear that old t-shirt a while longer?!”

P.S. My thought was actually to write about mixed strategy equilibria in penalty shoot-outs, but last time I spoke about it someone convinced me that most people did not find the topic as intriguing as I do. (See articles here and here.)

P.P.S. Watching yesterday's game between Real Madrid and Barcelona was something else. I think FIFA should impose a new rule that prohibits Iniesta and Messi to play on the same team. It is just unfair to have two extraterrestrials out there at the same time. Have you seen those two move the ball together? They make those video games retrospectively realistic. What used to be possible only in the world of computers is now available at a stadium near you. Most notably at Stamford Bridge on Tuesday. I can't wait!