De blåblodiga skiter i det blå skåpet!

Kronprincipessan vill alltså bli ledd down the aisle av sin farsa. Man kan göra så. -Men det är ju inte rätt! Där satte hon klacken rakt i mitt klaver och sket i det blå skåpet. Idag är jag republikan.

Jag vet inte hur många gånger jag har diskuterat monarkin med unga och arga medmänniskor och obekvämt behövt konstatera att jag sitter och trängs i en ganska unken ringhörna med fosterlandsromantiker, adelsfacister och Per Bill. Men jag ser helt enkelt inte vidden av det demokratiska problemet: Kungen har vi kvar på grund av riksdagens tysta medgivande. Vi kan när vi vill flytta på pajasen. Den som hävdar att det är odemokratiskt borde rimligen stå på barrikaderna för att ändra den svenska regeringsbildningen eftersom regeringen också by default sitter kvar efter ett riksdagsval. Dessutom finns ett antal fördelar med att ha en (i modern tid) ovald statschef som vår. Denne representerar inte en väljargrupp och har därmed möjlighet att subtilt representera "alla", dvs Sverige. Att byta till en vald statschef i vårt parlamentariska system där statschefen inte har någon makt skulle ge en ickefigur till president. -Vem fan vet vem den tyske presidenten är? Jag tillåter mig också att tro att det är en positiv affär rent pekuniärt.

Men detta resonemang bygger på att hovet håller sig jäkligt mesigt och anstränger sig för att vara någon sorts minsta gemensamma nämnare för det land de ska representera. -Och däri ingår inte att inför hela världen överträffa Anna Anka i att pissa på allt anständigt vi har hajat om mäns och kvinnors lika värde och ställning. Men nu blir det offentligt: Kronprinsessan ska överlämnas som en jävla get.

Och, please, det är inte en privat agnelägenhet. Att vara principessa är inte a la carte eller happy meal. Det är stora menyn och det är bara att tugga och svälja när någon annan står för notan.

Avoiding the guy everybody hates

Still in Frankfurt. I did manage to catch up on the news here without any further misshaps. I read in the FT that the Tory-Liberal Democrat coalition is now a fact and the Lib Dems have secured a referendum on a reform of the voting system. In a previous post (Swedish, sorry) I welcomed this, mainly because I dislike the current system’s strong incentive for tactical voting which messes up the link between voters’ preferences and the actual votes cast. –Even if you look at the voting results, you don’t know what the people of the UK really wants since many votes are deemed to be tactical, i.e. not on their true favourite.

The proposed new system, which is called Alternative Votes System (AVS) is a simpler version of the AVS+ which was previously proposed by a Tony Blair commission on voting system reform. It is probably for the best because the AVS is not very simple as it stands. Coincidently the main benefits of the AVS can be seen by looking at the table I put up before, repeated in English below.

In the AVS, the voter puts a ranking number for as many candidates as she likes. For example each voter would put 1) for the “Like”-candidate and 2) for the “Ok” candidate. Then, the 1s are counted for all candidates. If someone gets a majority of the 1s, he gets elected straight away. Otherwise, the guy with fewest 1s gets eliminated. Then you move on to look who the supporters of the eliminated guy had as number 2 and add votes to this number 2 candidate to see if someone gets a majority. And so on until there is a majority winner.

Assume for example that the voting group A is only slightly larger than B which in turn is slightly larger than C, so when you count the 1s, nobody gets majority. Then, as Charles got the least number of 1s, he gets eliminated. Since the C people voted for Angus as number 2, Angus gets these votes after Charles' elimination. Angus then beats Bernie in the new count and gets elected.

Is this fair? -Or should Charles have been elected? I don't know, the answer is a matter of taste, but since all of the voters' rankings now count there is much less incentive for tactical voting and a much lower risk that a candidate who a majority actually hates is elected.

Consultants don't need vulcanoes to mess up a flight

I am writing this post sitting at Frankfurt airport. Been here for five hours and counting. The original thought was to travel with my father and brother-in-law. We were to arrive in a couple of hours: A small vacation to watch a ice-hockey world championships game which is being played in Germany. Ok, the trip is mainly about beer, but we do have tickets to the game (which is also conducive for beer, btw).

Somehow I managed to book myself on the wrong flight, instead of 3.15 pm I booked 9.15 am. Discovered it when I checked in online last night. This morning, I had messed up the alarm so I woke up (or, was woken up actually) late and had to skip breakfast and half the packing to rush balls out for the underground. This is not the first time either. Any private flight I try to catch is preceded by failing alarms, booking misunderstandings, car battery failure, crazy traffic, just bad planning, or something else. And it is always my own fault. For those who don’t know, or don’t believe it – Professionally I basically get paid to be the most structured guy in the room. Strangely enough, almost everyone I know who are structured professionally are just confusion reincarnated privately. How can this be? I don’t have the answer, so please enlighten me! Until then, I will refer all travel proposals and arrangements to my fiancé.

Vad tycker egentligen en britt?

Det har varit val i mitt senaste utlandshem. Det kallas nästan alltid, och var gång felaktikgt, för Storbritannien. Det har varit val i Förenade kungariket (look it up, det här ska vara ett kort inlägg, remember?).

Nåväl. Tories "vann", Liberaldeomkrater (LD) och Labour "förlorade". I skrivande stund snackar Tories och LD ihop sig för att få ihop en regering med det majoritetsstöd i parlamentet som Tories inte fick ihop självt. Trycket är hårt på LDs ledare Clegg att i dessa samtal inte släppa på kravet på att reformera landets valsystem i grunden. Det skulle inte vara en sekund försent i så fall om du frågar mig.

Idag finns alltså 650 valkretsar som sätter en ledamot vardera i parlamentet. Den med flest röster i en valkrets vinner den valkretsens plats. Second place is the first loser. Ur detta system tenderar det att trilla starka regeringar, dvs sådana som kan göra vad fan de vill utan att fråga någon annan (notera för övrigt att detta "demokratiska värde" maximeras i en diktatur). Det var därför Göran Persson såg upp till detta system där han hade kunnat låtsas att sossarna hade majoritet ett tag till. Mot detta brukar framhållas att styrkeförhållandet i parlamentet sällan speglar vad väljarna sagt på valdagen. -Man kan i teorin t ex få ALLA platser i parlamentet för 10% av rösterna.

Men det största problemet är enligt mig inte hur rösterna reflekteras i parlamentet utan hur folket åsikter avspeglas i själva rösterna. Ett exempel: Det finns tre väljargrupper som är ungefär lika stora i en valkrets där man ska rösta på kandidaterna Angus, Bernie och Charles. Gruppen C får för sig att gruppen B kommer bli större än både A och C. Då kommer grupp A och Bs hatobjekt Bernie att bli vald. Vissa i gruppen C röstar därför för säkerhets skull på Angus istället. Några i gruppen B inser detta och röstar (i sin nervositet över att deras hatobjekt Angus ska bli vald) på Charlie istället.

Und so weiter.. Vi vet alltså inte vad en britt egentligen tycker. Eller vad en Förenade kungarikian tycker heller för den delen.

Nystart utan jobb: First ammendment

Dags för come back. Nästan ett år sedan bloggosfären förärades mina tyckanden.

Några kuriosagrejer att notera: Då, i Storbritannien studerande stipendieförsörjd särbo, i Sverige södermalmsbo. Nu, en filosofiexamen senare, företagskonsultande föräldraledig förortsfarsa, försäkringskasseförsörjd. Steget från Wallenberg till Försäkringskassan som sugar daddy känns helt naturligt. Först nolltaxerar man och sedan lyfter man bidrag. -Alltid provocerar det väl någon.

Med denna omvälvande förändring av min ställning i den materiella produktionsstrukuren är det på sin plats att göra ett tillägg i den konstitutionella överbyggnaden. Tillägg ett till Bloggkonstitutionen bygger på en tvehågsen opinion som samtidigt hävdar att jag skriver för långt och uttrycker stort gillande för några av de längsta inläggen. Nåja, det är ju valår, så First ammendment:

Korta inlägg och längre betraktelser. Huvudregeln ska vara korta inlägg så att den normalbegåvade kan läsa och ta till sig innehållet under ett kort okynnessurfande på jobbet. Det Luthererska dåliga samvetet ska inte utgöra ett hinder för den som vill läsa ett inlägg. I undantagsfall, när ämnet så kräver lämnar detta tillägg dock utrymme för längre utsvävningar i betraktelser för läsning under icke avlönad tid.

Nu kör vi.