Komik i valrörelsen. Jag har bestämt mig.

Tänkte gå och rösta på måndag här i London och ägnar därför lite tid till att surfa runt bland kandidaternas presentationer på nätet. Det är fantastiskt underhållande att betrakta dessa tidstypiska avtryck av Obama-hausen och Timell-effekten. När våra lokala puckon ska försöka apa efter Obamas new campaigning genom hemkokt snickarkonst skapas stor samtidshumor. Några av våra snidigaste PR-konsulter i tajta braller har varit över i D.C. och gått på seminarier om Obamas banbrytande kampanjformer. Sedan har de inte mer än hunnit hem innan det är dags att sjösätta egna föredrag och uppdrag för kunderna i de trötta svenska partimaskinerierna. Eftersom de som beslutar inte hänger med i svängarna släpper de istället fram partikansliens nya fräscha mediemänniskor som fulla av energi får kasta sig över internet, mulitmedia, och direktkommunikation för att förverkliga sig själva. Det blir bara sjukt kul när denna kedja småningom omvandlas i något konkret. Kolla Obamas antites Lena Ek som ska presenteras i en levande skildring på Centerns hemsida. Det skönaste är nästan det där nya fräscha tricket att komma gående mot kameran när man börjar prata.

Och så alliansens unga affischgossar... Är det så här en valbar ung man ser ut 2009? Internatskola möter frikyrkopastor. Fine, jag är ingen renodlad pr-snubbe, det kanske funkar men det är inte svårt att haja att svenska folket tror att det här valet mest är på låtsas när man ser obama-timellmaterialet. Moderaterna är fantastiska: Det är svårt att säga vad som är roligast, Christoffer Fjellners klipp om en finning ung och extremt frånstötande überklasskilles resa från Lundsberg till praoplatsen på pappas jobb i Bryssel där han busar genom att sälja snus. Eller ChristOffer Järkeborns egenskrivna schlagerballad som blir mer osannolik för varje takt som går. Bäst är nog slutet där "Here my voooice, We can change the-e wo-orld" föregår tonartshöjningens "Trust your heaaaart, bless the staaars" i crescendo. Fredrik Malm försöker åtminstone vara seriös, men för mig som gammal kompis till Fredrik är detta ändå sjukt kul. På något sätt är det svårt att se det riktigt statsmannamässiga att lysa igenom i denna fräscha amerikanska direktkommunikation när man känner mannen som en tolvårig fotbollsspillivink.













Nåja, jag kommer att lägga min röst på Isabella Lövin, du vet hon med boken Tyst Hav. Fisket utgör ett klassiskt exempel på två fundamentala missförstånd i den socialistiska läran, nämligen att "allmänningarnas tragedi" inte existerar och att rättet till att få betalt gäller oavsett om man gör någon nytta eller inte: Fiskbestånd (allmänning) som ingen kontrollerar kommer inte att förvaltas frivilligt av någon och alltså blir allmänningen överutnyttjad till allas förtret och i det här fallet katastrof. Om man dessutom subventionerar fiskare för att man tycker synd om folk som kommer och grinar för att de blir av med jobbet när om man säger till dem att sluta paja, då barkar det riktigt åt skogen. Frågan är underprioriterad av EU och därför får Lövin min röst.