Bloggkonstitution

London den 17/2 2009

Jag har efter mycket om och en hel massa men kommit fram till att jag bör börja blogga. Varför? Därför att jag är engagerad! Därför att den som är engagerad tänker mycket och därför att den som skriver konkretiserar tankar. Dessutom har tankar som kan bemötas en mycket större möjlighet att utvecklas. Detta värv har således två huvudsyften:

• Att formluera för mig själv varför jag har rätt
• Att möjliggöra för andra att övertyga mig om att, och varför, jag har jävligt fel

Det första syftet kräver inte att någon läser så skrivandet har ett egenvärde. Det andra kräver både att någon läser och att någon reagerar. För uppfyllande av dessa syften gäller följande grundlagar (förarbeten finns inarbetade i lagtexten och lagarna är föremål för uppdatering genom två separata beslut med nattvila emellan):

Pretto! Bloggen ska vara pretensiös och präglas av storhetsvansinne (jfr inledningen). Annars kommer man ingen vart har jag lärt mig efter 30 år.
Djävulens advokat. I bloggen är inga ståndpunkter för fula för att förfäkta. Även åsikter jag inte själv hyser förtjänar en brejk, annars blir sanningen jävligt fattig!
Patos och ratio. Blogginlägg ska möta två kriterier: De ska beröra ämnen som engagerar mig och argument ska alltid gå före åsikter. Detta för att skilja mig från det flertal som först bestämmer sig för vad de tycker och sedan trasslar ihop argument som luftas bland likasinnade.
Inget Messerschmidtfegande. Bloggen får inte specialiseras på något ämne som jag till äventyrs skulle anse mig vara expert på. Sådana ämnen existerar inte och sådana bloggar är i alla händelser tråkiga.
Inget Bengt Magnussonande. Bloggen ska varken sammanfatta eller kommentera det allmänna nyhetsflödet! Det är tråkigt både att göra och att läsa och det finns det så evinnerligt många andra som gör.
Inget hemma-hosande. Bloggen ska inte rapportera om mitt vardagliga liv och om vad jag äter till frukost! Vem bryr sig?

Pacta sund servanda, men nu kör jag ett tag så får vi se vad som händer.