Sköna maj välkommen! -En högtidsantologi

I London vet jag inte om man firar första maj så mycket och valborg har de inte hört talas om så det är bara att acceptera att jag missar firandet av denna högtid i år. Mycket tråkigt eftersom jag gillar våra svenska högtider skarpt. De liksom befriar en från kristendomsarvets bojor och låter en vara hedning igen. Faktum är att oavsett vad etablisemanget har karvat in i kalendern genom århundradena så insåg jag härom året vid en närmare granskning att det finns inget kristet alls i det som min pursvenska släkt har överantvardat till mig i form av traditionalistiskt leverne under årets högtider. Inte ens på julen. Jag vet inte hur andras kalendrar ser ut, men ungefär så här ser högtidsåret ut för min del:

1. Nyårsnatten. Obligatoriska inslag: Först lite dyrare dricka, smart mat, bordsskick, vita dukar, cigarr i rockfickan, framtidsplaner. Sedan super man ner sig. Och tur är väl det eftersom man alltid ska ut och frysa fåtöljen av sig vid tolvslaget och tjoa i falsett åt att någon överförfriskad kompis riskerar livet för att bränna upp ett par tusenlappar i meningslöst pyrotekniskt industristöd.

2. (Påsk) Min sämsta högtid. Jag firar inte påsk så mycket faktiskt. Käkar typ inte godis och har aldrig fattat det där med att trycka i sig en massa ägg. Är det gott eller? Förresten, vad gör hönsen resten av året när folk äter färre ägg? Har de nån slags swat-team med hönor som bara rycker ut på påsken och som sedan går på slakt eller har andra jobb? Eller matar de hönsen med ryssfemor före påsk så att det blir en jävla ägglossning just då? Nåja, annars är det fattigmanskost som gäller. Sill, potäter. (Ingen gräslök till sillen av någon anledning vilket alltid har irriterat mig). På senare år har jag lyckats smyga in mer och mer snaps by association med sillen, men det är något skumt med påsken som gör att stämningen aldrig tillåter att man blir packad.

3. Valborg. Obligatoriska inslag: Jag höll på att säga majbrasa och hela den bagen med tombola, en desarmerad hellre-än-bra-kör och någon lokal föreningsnisse som håller vårtal genom ett felmonterat högtalarsystem i motvind. Men det är egentligen bara supandet som definierar Valborg. Även här för att klara vädret tror jag. Ingen mat hör hit konstigt nog. Man hade ju trott att någon skulle komma på att man kan grilla korv över glöden efter brasan men tydligen inte. Ibland planerar någon en picknick men sedan tappar man bort dem med korgen och slaskar istället i sig en pizza någonstans där man kan värma sig lite.

Första maj firar jag egentligen inte men förra året partajade jag lite i Humlegården genom att hamna i klinch med en fack-pajas som delade ut lappar med ett budskap som jag inte gillade och som han inte förstod sig på. Varför är det ingen som roar sig med att motdemonstrera förresten? Vore sjukt kul att glida in i ledet bakom Wanja med ett "Ropen skalla Bonus åt alla"-plakat eller liknande. Jag minns för övrigt en ganska okänd satirisk bok av Vilhelm Moberg (1953) som jag läste i svenskan i gymnasiet (valde den för att den var kort så klart) där huvudpersonen åker för att studera hur landet "Idyllien" fungerar. Han rapporterar hem att det Statsbärande partiet som hade skaffat sig monopol på makten hade inrättat en helgdag då de som hade makten skulle kunna protestera mot de som inte hade makten. (även i övrigt en mycket läsvärd bok minns jag)

4. Midsommar. Obligatoriska inslag: Landsbygd, sill (med gräslök), nypärer, nedpackade shorts, en upponervänd jättedildo, fylla och patetisk musik (Ulf Lundell, först via landställets gamla mono-stereo (öhh..) och senare via en likaledes patetisk och tillika packad trubadur, ofta jag själv). Man ska inte dricka vin på midsommar. Snaps!. Och öl: Man går in på 2,8, tar i första, höjer optimistiskt till 4,2, och river sedan ut sig i tolfte försöket på 5,0.

5. Ja, sedan är det bara mörker fram till jul. Eller midvinterbloten som man kanske borde kalla den. För min jul definieras av frosseriet. Fett, sötsaker och sprit! Och så familjemys förstås. Jag har en liten morbror som brukar läsa högt ur Röde Orm på julafton för att liksom betona och legitimera våra hedniska förehavanden. Man känner igen sig något mer i det än i något bibliskt evangelium. Gran, materialistisk köphets, tomtar, tecknad film, frosseri och snapsvisor. Undrar om ärkebiskopen skulle endorsa en sån jul i kristenhetens namn? Det enda kristna inslaget brukar vara någon tindrande julskiva med frireligiösa reko-ungar från Adolf Fredriks musikklasser.

Sedan är det bara att börja pressa på kostymen inför nyår.

Ut och demonstrera nu!