lördag 25 april 2009

Klimatsmart III

Klimatsmart I här, II här.

"Det ursprungliga förvärvet", dvs hur något kom att bli en ägodel från första början, tycker folk saker om i allehanda rättviseteorier. Inte så konstigt om man tänker efter. För om man vill bedöma om det är rättvist att någon äger något idag så frågar man väl sig hur vederbörande kommit över det. Ok, så han har köpt huset, ja då är det väl hans. Eller, vem köpte han det av förresten? Ok, hur hade hon fått tag på det då? (...) Aha, så det är egentligen indianernas mark från början? Hmm.. svårt läge. Jävligt svårt läge om du frågar mig. Jag är ofta kluven i frågor om vad man egentligen kan ha rätt till. Klimatfarliga utsläpp t ex. Kan någon ha mer rätt än någon annan till sådana?

Uppenbarligen vill fler släppa ut mer växthusgaser än vad atmosfären tål. Men det kan vi inte fortsätta med, och därför är alltså rätten att släppa ut en ändlig resurs som vi människor måste dela på. Frågan är bara hur vi ska dela upp dessa rätter. Tänk på en annan men väldigt lik frågan om vem som äger rätten till jordens yta som vi också uppenbarligen måste dela på. Om man frågade folk hur vi skulle dela upp jordens yta om vi skulle ta om det från början hoppas och tror jag att relativt få skulle säga att vi som är vita och rika ska ha mer än någon annan. Ok, nu har vi ju ett par tusen år av historia att ta hänsyn till så jag ska inte propagera för någon världsomfattande jordreform just här. Men nog vore det väl rimligt att ge alla människor en lika stor lott om vi alla damp ner på den här planeten för första gången?

Och av exakt samma skäl måste väl det vara utgångspunkten när vi nu står mitt i det nya problemet att fördela rätten till klimatpåverkande utsläpp? Här finns ingen motsvarande historia att ta hänsyn till och det kommer en ny mängd utsläpp att fördela hela tiden. Varje år begåvas vi människor med en skänk från ovan av utsläppsmöjligheter med det enda förbehållet att vi måste dela på dem. Och är vi då någorlunda hyfsade människor så hittar vi inte på några egoistiska eller rasistiska skäl till att roffa åt oss själva på någon annans bekostnad. Alltså borde varje människa i princip få typ en sexmiljarderdel av de utsläppsrätter som jorden tål.

Och ändå skickar vi västerlänningar våra politiker till FNs Stockholms-, Rio-, Kyoto- och Köpenhamnskonferenser med föresatsen att vi som redan släpper ut ska få rätt till det även fortsättningsvis i motsvarande utsträckning. Jag hade en diskussion med amerikansk republikan härom dagen i ett seminarium. Han var totalt övertygad om att Kina och Indien måste sänka sina utsläpp i minst samma proportion som USA (som minsann inte tänker "clean up the world's air" som en viss George Dub'ya sa när han dissade Kyoto). Trots att det är de som har skitat ner den. Jag menade att det var obegripligt. Vilka skäl finns över huvud taget för att dela upp kommande års utsläppsrätter per land? Varför skulle någon människa på jorden ha större rätt till dem en någon annan? Han mumlade på fullt allvar något om att kinserna hade förökat sig så mycket så de fick stå sitt kast. Jag hade tyvärr ingen möjlighet att undvika att förnedra honom i den diskussion som följde eftersom han vägrade ge med sig. Jag tror dock att jag övertygade honom om skillnaden mellan utsläpp och utsläppsrätter genom att förklara att vi vita och rika (nåja, han är svart) mycket väl kan köpa utsläppsrätter av andra om vi vill och därmed fortsätta våra utsläpp, det är till och med troligt. Enda skillnaden blir att vi då får betala för det och att de sammantaget inte blir för stora.

Visst, det kan finnas skäl att göra avsteg från en sexmiljarderdel per skalle, typ enligt skiftande behov eller att vi i nord får mindre framtida rätter eftersom klimatet kommer att minnas våra tidigare utsläpp ett bra tag framöver och att vi alltså redan har använt en del av det som tillkommer oss. Men, jag kan inte se hur huvudregeln kan vara annan än lika mycket utsläppsrätt till alla. Möjligen leder detta till en ganska massiv omfördelning från oss till dem, men det har inget med saken att göra. Det är i så fall nämligen bara en konsekvens av den grundläggande anständighet som krävs när man delar upp något som ingen äger.

Klart att vi européer kan fortsätta sitta på våra höga hästar och tycka att allt är USAs fel. Men jag skulle bli oerhört mycket mer stolt över att vara svensk om vår regering tog ledningen och propagerade för en fördelning baserat på En människa, En rätt. Och definitivt mycket mera stolt än om Raj-raj och Odell beordrade Vattenfall att stå i kallduschen och riva sönder tusenlappar åt oss skattebetalare.

För att sy ihop detta med analogierna i mina tidigare inlägg: Politikerna bör sätta in lika mycket pengar (utsläppsrätter) på var och ens konto och sedan får vi göra vad vi vill med dem på marknaden. Köpa, sälja, spara, byta, whatever. Ingen behöver bry sig, ingen behöver planera åt alla, ingen behöver göra klimatsmarta beräkningar och ändå har vi stabiliserat utsläppen både rättvist och med minimalt slöseri. Går det inte att lösa? -Yes we can!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar