Flockbeteende styrt av Anders Borg

Det finns de som försöker förklara politikers beteende genom att tänka att deras ända drivkraft är att maximera antalet röster de får i valet. Det är givetvis inte helt sant, men ibland ger det en del insikter. Ta Anders Borgs reaktion på dåliga ekonomiska siffror och hans pessimistiska prognoser om framtiden som exempel. Borg är nog tillräckligt insatt i det här för att inse att den förtroendekris som vi nu har i "det ekonomiska systemet" förstärks av pessimism och kan luckras upp av optimism om framtiden. Det gäller att vända flocken att våga tro på framtiden vilket är precis vad Obama håller på med högst medvetet. Om Borg värnade om den svenska ekonomin skulle han vara lite mindre "realistisk" som han uttrycker det. Men om han skulle försöka ingjuta hopp i Sverige med lite pep-talk om att vi har en hel del i egna händer och att vi måste våga satsa, då skulle domen mot honom bli hård i valet 2010. Bättre att lägga upp det för att vi inget kunde göra och att aliansen därmed inte har misslyckats. Tänk bara på vad McCain fick käka upp att han hade sagt att den amerikanska ekonomins fundament var starkt före kraschen. En röstmaximerande finansminister är alltså pessimistisk och en som vill få fart på hjulen antagligen mer optimistisk eller åtminstone peppande. Vi har mer av den röstmaximerande.

Samtidigt har vi tidningar som vill haka på domedagandet. "Allt är skit och det är bara början" är en skrämmande och därmed säljande nyhet. Alla gör bäst att gå i ide och hålla i sina pengar eftersom man inte vet när man får lön nästa gång. Och börsen kommer gå ner, hur man nu vet det, så det är bäst att inte satsa. Och på företagen hänvisar förståss ledningen till den rådande konjunkturen som man måste anpassa sig till. Annars är det ju chefernas fel och det vill de ju inte säga. Ingen fattar aktiva beslut, alla "anpassar sig". De anställda går hem och sparar och räknar på vad som skulle hända om man blir av med jobbet. Och för kommunerna är det fritt fram att gnälla. Det är inte mitt fel så någon måste hjälpa oss. Statsbidrag!

Till och med den fallande kronan ses som en stor problematisk nyhet. Om jag inte minns fel så har vi en nationell tradition av att devalvera oss ur kriser, dvs sänka kronans värde så att det blir billigare att köpa våra grejer. Men inte den här gången. Nu är det ännu en katastrof. "-Så drabbas du."

Tillåt mig sticka ut hakan med en profetia: Detta flockbeteende, eller "animal spirits" som J.M. Keynes kallade det (även om han avsåg tendenser till aktivitet snarare än passivitet) kommer nu att bli nästa stora forskningsområde inom nationalekonomin. Ekonomerna som har använt kognitiv psykologi i microekonomisk forskning kommer att försöka göra det även på makronivå för att förklara krisens uppkomst och spridning. Och när allmänheten får reda på hur mekanismerna fungerar, hur ska den röstmaximerande Borg bete sig då?