Sänk lönekostnaderna så vi slipper se invandrarna i landslaget?

Har ni sett SVT:s filmer "10 år med Zlatan"? Jag kommer på mig själv att vara skitnervös för att Wernersson och andra ska säga något jävligt plumpt. Risken är nämligen stor för den som har tillbringat hela sitt liv i den enfaldens högborg som svensk lagidrott utgör och som sedan ska veckla in sig i definitioner av svenskheten på bästa sändingstid. Wernersson förresten, han skulle nog passa bra som ekonom eftersom han aldrig har haft ett rätt och ändå kallas för expert.

Nåallafall, programmen handlar om hur många unga spelare i allsvenskan och juniorlandslagen som numera har invandrarbakgrund, hur denna andel växer snabbt och hur positiv denna utveckling är. På något sätt verkar SVT mena att det är Zlatans förtjänst. Det tror jag inte alls. Inte heller är jag säker på att detta är positivt.

Är inte risken stor att det ligger något i denna (mycket generaliserande) story: Invandrarbarn går i genomsnitt i sämre skolor, bor mer trångbott, har "sämre" sociala nätverk och har föräldrar som inte kan lotsa dem i ett samhälle de själva inte är en del av. De bor i ghetton där gårdens fotbollsplan blir minst lika mycket hem som den trånga lägenheten där varken plats eller hjälp till läxläsning finns. Varken föräldrar eller ungdomar har några jobb, åtminstone inga bra jobb. Du, ungdom i Sverige med fel bakgrund, du har nu två val: Starta en pizzeria med svart arbetskraft och jobba 24/7 eller bli fotbollsspelare.

Av hundra som vill bli fotbollsspelare lyckas en. Av 1000 000 som vill bli fotbollsspelare blir högst en Zlatan. Resten blir det inte. För varje ny spelare i allsvenskan finns det många fler som inte kom dit. Ändå är det bra att alla och envar tror att de ska lyckas? Om det är bristen på andra hopp som gör fotbollen till det enda hoppet? Utanförskap och segregation i fotbollens tjänst. Kom inte och säg att det mångkulturella franska landslaget är ett bevis på alla braiga möjligheter man har som afrikan i Marseille. NBA-basket: Titta va bra det går för ungdomarna från ghettot.

De som inte kommer lyckas kan leva länge på hoppet men förr eller senare blir de smärtsamt medvetna om att de inte kommer landa på andra sidan och att de istället befinner sig i fritt fall. Förändringen av fotbollssverige kanske är bra för fotbollen, men det är inget bra tecken för Sverige. Segregationen måste brytas. Därför ska lönekostnaderna sänkas för de i utanförskap. Borgarna har så rätt i detta! Om jag måste välja mellan invandrare i landslaget, och invandrare i samhället väljer jag lätt det senare.

Förrsten 1: jag minns en intervju med Zlatan för länge sedan innan han hade debuterat i landslaget. Det fanns då en teoretisk möjlighet att han skulle spela för Kroatien istället och reportern frågade om han kände sig som svensk eller kroat eller vad? Zlatan undvek frågan men reportern insisterade. Zlatan: (eftertänksamt) "Nääemään...", (sken upp i sitt leende) "ja e Zlatan". Så jävla förlösande! Basta! Du kan försöka trycka in mig i vilken grupp du vill för att bekräfta ditt jävla identitetssystem, men jag är en individ så fuck off!

Förresten 2: Jag tycker att vi ska byta nomenklatur för det här med svensk, invandrare etc. För att inte kontrastera "svensk" mot "invandrare", vilket insinuerar att invandraren inte är svensk, pratar den politiskt korrekte idag om "svenskar" och "nysvenskar ". Men från och med nu kommer jag försöka ta steget fullt ut och byta plats på begreppen så att det blir "svenskar" och "gammelsvenskar". Häng med!

Rätt att sponsra invandrare och trotsa facket!

För typ sex år sedan smög jag in på ett seminarium med Ekonomiska Rådet, en liten statlig myndighet som skulle agera bollplank åt Finansdep i vetenskapliga frågor. Det var nog inte meningen att jag skulle vara med, men ung och rebellisk som man var lyckades jag planka in på något sätt (misstänksamma blickar från akademiska potentater är grym vardags-edge med för en ekonom från medelklassen).

Det var här jag på riktigt insåg att det faktiskt finns praktpuckon som kan titulera sig. Sillahjärnan och tillika professorn från Gbg som höll föredrag om hur man kunde använda energiskatter för att minska skadlig energikonsumtion menade att industrier fick problem om man beskattade dem. Det var inte bra eftersom dessa då gick i konkurs eller drog utomlands, och man kunde istället öka skatten på fjärrvärme, för det var en mer "stabil skattebas". Förutom att detta till synes vetenskapliga påstående givetvis är etiskt oerhört dubiöst (skatta skiten ur dem som råkar ha fjärrvärme för de kan ändå inte byta) finns en annan uppenbar fråga att ställa. Den ställdes också av Tore Ellingsen som hade stuttit och skruvat på sig länge: "Vad var då poängen med skatten om det räknas som dåligt att vi blir av med verksamheter med hög energianvändning?" Tore är en grymt sansad akademiker som har en självklar förmåga att se skogen och ignorera eventuella skymmande träd. Sådana som inte alltid passar bra med politiker.

Som av en händelse har Tore också pluggat på LSE. Det betyder sannolikt att han liksom jag har försökt köpa kaffe på olika fik och lunchställen här i London. Det är inte alltid lätt. Därför att de på andra sidan disken inte pratar eller förstår engelska särskilt väl. "Kan jag få en Americano fast med lite mindre vatten i så att den blir mindre men starkare?", frågar jag. Inte sällan följs denna enkla beställning av fem minuters förvirring, uthällda blaskkaffe, och en kund som kämpar med att verka tolerant trots att bussen hunnit gå för länge sedan. Samma problem uppstår mer sällan när personen på andra sidan disken faktiskt behärskar språket. Det är tyvärr tydligt, vare sig man vill att det ska vara så eller inte, att det från både kundens och arbetsgivarens perspektiv hade varit mer värdefullt om det inte hade gått åt dubbelt så mycket kaffe och tid för att få fram en kopp kaffe.

I Sverige har vi inte det här problemet. För nysvenskar som inte kan språket har inga jobb. Skönt! Då får man sitt kaffe som man vill ha det. -Nej, det är inte bra, det är ett stort problem!
Och det är dags att sluta hoppas på att arbetsgivaren och kunden ska vilja betala samma pris för kaffet och samma lön till den som inte kan språket som till den som kan språket. Detta har redan visat sig vara en ogrundad förhoppning. Ekonomer har i huvudsak rätt om tillgång och efterfrågan. Och det är lika sant oavsett vilken syn man själv högst personligen råkar ha på "värdet av arbete" som jag tillstår är en komplicerad fråga.

Däför tycker jag att regeringens nystartsjobb med sponsring av flyktingars och många andra invandrares jobb är en grymt bra idé och jag har svårt att förstå kritikerna. Man måste våga se svaren på frågorna A,B och C från mitt förra inlägg i vitögat istället för att begrava huvudet i sanden! Det som kostar mindre kommer vi vilja ha mer av. Hur svårt kan det vara? Därför är det bra att åtminstone prova att varaktigt sänka kostnaderna för ett företag att anställa flyktingar om man vill ta tag i det problemet. Tore Ellingsen uttryckte detta så mycket bättre än jag inför valet 2006. Han skrev så här i Ekonomisk Debatt:

Flyktingar som kommit till Sverige under de senaste femton åren har haft mycket svårt att få jobb. Arbetslösheten är omfattande och långvarig. Den viktigaste orsaken är uppenbar. Många flyktingar kan helt enkelt inte prestera en arbetsinsats som motsvarar en avtalsenlig
lön. (...)
Om man vill kraftigt reducera arbetslösheten bland flyktingar finns två alternativ. Antingen måste man göra lönebildningen mer flexibel, så att flyktingar kan skaffa ett första jobb till en
lön som motsvarar värdet av deras arbetsinsats, eller så måste man selektivt stödja flyktingars jobb.

Eftersom beslut om lönebildningen till stor del fattas av arbetsmarknadens parter, kan Finansdepartementet bäst gripa in genom att påverka löneskatterna. Redan under mitt första år i Ekonomiska Rådet påpekade jag att en varaktig sänkning av arbetsgivaravgiften för flyktingar bör övervägas om man vill ge dem en chans på arbetsmarknaden. Jag upprepade budskapet som ett mantra under fyra år, men sannolikt helt utan effekt. Det märkligaste var att ingen verkade ta förslaget på allvar. Tycker man inte att arbetslöshet bland flyktingar är ett problem, eller är frågan så infekterad att man inte ens vågar diskutera den i slutna rum på Finansdepartementet? Eller ännu värre: Föredrar regeringen att hålla flyktingarna borta från arbetsmarknaden?

Han talar alltså till den förra sosse-regeringen. I sossarna sitter facket i verkställande utskottet. Det gör de inte i alianspartieterna. Därför har det nu hänt något. Tack!

Pomperipossa i Anders Borgs Sverige (Bonusar IV)

Jag har en liten moster som heter Ingela. Hon bor i ett land som inte ligger särskilt långt härifrån. Ingela är gift och har två barn tillsammans med maken Sixten. Ingela jobbar med min mormor Eda i familjeföretaget Ordning och REda som tvättar sängkläder åt Landstinget. Sixten jobbar som lärare och barnen jobbar så lite som möjligt. De lever ett fromt liv i en liten trevlig stad.

Men under de senaste åren har varit slitiga för Eda och Ingela då Landstingen har börjat skicka sina påslakan och kuddar för tvätt i andra länder. Tydligen är tvätteriarbetarnas löner och skatter där så mycket lägre att det lönar sig att skicka sängkläderna flera hundra mil fram och tillbaka istället för att låta Ordning & REda fortsätta sitt tvättande. Eda säger att företaget går med förlust så förra året hade Ingela som är chef för verksamheten blivit tvungen att säga upp Evert och Halvar som nu går på A-kassa istället. Ingela har fått hugga i extra för att få runt verksamheten. Hon har jobbat inte mindre än 55 timmar i veckan med bibehållen lön på 41 000 kronor per månad under praktiskt taget hela året.

Eda, som var mycket tacksam för Ingelas hårda arbete sa i slutet på året till sin dotter:

-Du ska ha stort tack du Ingela för att du sliter så hårt för att vi ska överleva!

-Ja, det tror jag det, jag har ju en familj att tänka på, sa Ingela. Man får bita ihop.

-Du vet att vi egentligen inte har några resurser för att dela ut några bonusar eller så, sa Eda, men jag skulle gärna vilja ge dig pengar till att köpa något litet extra så här i slutet på året för ditt hårda slit. Finns det något du skulle vill köpa?

-Ja i så fall skulle jag vilja gå till Systembolaget och köpa en sån där flaska med whiskey till Sixten som han tycker så mycket om. Han har fått dra ett sånt stort lass hemma det senaste året så jag vill köpa något till honom.

-Visst det ska du få, vad kostar en sådan då?

-Jag tror att det kostar 300 kronor för en flaska.

-Hmm, bra då ska vi se... 300 kronor behöver du alltså i handen.. Plus inkomstskatten... Plus arbetsgivaravgiften.. och så den statliga skatten på det ja... Hmm... Då sätter jag av 975 kronor till det.

-Men vad menar du?, sa Ingela. 975 kronor till vad då?

-Jo, om jag ska ha 300 kronor i handen, så måste jag betala ut 726 kronor i bruttolön för att det ska täcka kommunalskatt och statlig inkomstskatt, och om man lägger på arbetsgivaravgifter på det så blir det 975 kronor.

-Men, men... Så kan det väl inte vara att du ska behöva betala så mycket? Hur mycket skatt blir det sammanlagt då innan Sixten får sin whiskey?

-Jag vet inte riktigt. Men först och främst är det ju 25% moms, och sedan läste jag någonstans att man betalar ungefär 180 kronor i alkoholskatt på en flaska starksprit. Så det blir väl 60 kronor i moms plus de 180, ungefär 240 kronor.

-Nej, men så kan det bara inte vara, sa Ingela. Är du säker på att du har räknat rätt? Det kan väl inte stämma att om du betalar ut 975 kronor till mig så får Sixten whiskey värt 60 kronor och resten går bort i skatt. Vi har ju faktiskt en borgerlig regering nu. Det kan bara inte stämma!

-Jo, det gör nog det, sa Eda.

Men Ingela gick och köpte en whiskey. Sixten blev jätteglad. Och så vitt jag vet så njuter han av den än idag. Och han var precis som alla andra i landet lyckligt ovetande om att det offentliga hade konfiskerat 94% ((975-60)/975) av det som var ihopjobbat av kärlek till honom.

Snipp snapp snut, så va sagan slut

P.S. Vi har en högerregering i Sverige. Som driver en borgerlig högerpolitik. Som har låga skatter för de rika. Det sa Lars Ohly på TV häromdagen. Räknas Ingela och Eda dit?

Beräkningarna baseras på siffror från 2007 men de har mig veterligen inte ändrats nämnvärt sedan dess. Om någon siffra har ändrats väsentlig blir jag gärna upplyst om det. Arbetsgivaravgifterna var år 2007 32,42 procent. Över 7,5 inkomstbasbelopp (då 344 250 kr) motsvaras inte arbetsgivaravgifterna av några förmåner utan är ren skatt. Ovanför den övre brytpunkten (488 600 kr) är den statliga inkomstskatten 25 procent. Siffrorna kommer från Ekonomisk Debatt 7 2007 i artikel av Bjuggren, du Rietz och Johannson, sid 21, fotnot 4.