Lögn, välsignat tillstånd och statistik

Att vänta barn är kul bl a för att man får tillfälle att förundras över de statistiska samband som styr den information man tilldelas. Tyvärr har inte MVC-personalen varit särkilt entusiastisk att engagera sig i dessa bryderier så jag får uttrycka mig bloggledes istället.

Enligt consensus estimate ska jag bli far den 16e september. Dataunderlaget för denna bedömning är ett antal skelettmätningar som en något darrhänt men morsk (så klart?) barnmorska genomförde genom att placera ut några prickar på en suddig ultraljudsbild med hjälp av några snabba klick med ultraljudsdatorns mus någon gång i april. Dessa prickar jämfördes med någon standardskala som sedan extrapolerades fram till den 16e september. Resultat av den mer traditionella beräkningsmetoden (sista mens och sånt) sa något annat men den ersattes bryskt av dataålderns förmodade överlägsna precision.

Som den sanningssökare jag är påpekade jag att denna beräkning, den moderna tekniken till trots, måste utgå ifrån att alla foster är i det närmaste exakt lika stora efter arton veckor och frågade om det verkligen är så. Hon hävdade att så var fallet men jag tvivlar fortfarande. Samma barnmorska har nämligen en normaltillväxtkurva på sin dator som vi loggar oss emot och den visar ett ganska brett spann av normal vikt och längd redan i relativt tidigt stadium. Slutsatsen måste bli att de troligtvis har helt fel i sin prognos, även med eknomögon mätt. Undrar om de som sålde mätutrustingen med tillhörande beräkningsalgoritmer har kunnat bevisa sin prognosmässiga överlägsenhet över traditionella metoder eller om skattepengar har kastats i sjön när de köpte in de där grejerna? Verksamhetschefen har i alla fall ingen aning kan jag bedyra.

Sedan är det själva begreppet "beräknat datum". Vad fanken betyder det? Kan någon förklara för mig hur folk kan acceptera påståendet att "förstföderskor i genomsnitt föder åtta dagar senare än förväntat datum"? Vi kan alltså förvänta oss att barnet kommer åtta dagar efter förväntat datum!? Jag har funderat en hel del på detta och kommit fram till att orden "förväntat" och "beräknat" otillbörligen blandas ihop av mindre statistiskt sinnade individer.

Tydligen är det så att man räknar med att en mamma bär på sitt barn i fyrtio veckor exakt. Hur vet man då det? Faktum är att det inte är vår biologi som har fått bestämma. -Det är läkarproffessionen som har bestämt att ett barn är färdigt efter fyrtio veckor. Det är därför att de har bestämt detta som de försöker räkna ut det beräknade datumet som är fyrtio veckor efter befruktning. Sedan anser läkarna att bullen är färdiggräddad och tar därmed strid mot förstföderskans natur, dvs med gud vår skapare.

Förstföderskans biologi säger nämligen att hon bär på sitt barn i drygt fyrtioen veckor! Det är detta som man kan räkna ut statistiskt genom att mäta hur lång tid det tar i genomsnitt för naturen att ha sin gilla gång. Detta genomsnitt är det "förväntade" datumet och inträffar alltså åtta dagar efter det beräknade datumet.

Tendensen att inom sjukvården förväxla "beräknat" och "förväntat", eller, vilket är samma sak, förväxla "gud" med "läkarna" har skitdåliga konsekvenser: Vi har, helt felaktigt, ställt in oss på beräknat istället för förväntat och det gör många andra också. Alla som varit där vet hur jobbigt det är att gå och vänta och att därför börja vänta en vecka för tidigt är naturligvis urdumt. Sedan bör väl kanske en ekonom fråga sig hur många färre dagar före förlossning som förstföderskor skulle vara kvar på jobbet om de inte började vänta en vecka för tidigt. Hugaligen vilket BNP-tapp!

Inte ens påven har fel när han har rätt!

Ok, inte för att det egentligen spelar någon roll, men många verkar tydligen bry sig så det är lika bra att få det sagt: Påven är i mina ögon i bästa fall en förvirrad tomte som gillar att klä sig i lustiga hattar. Jag har inget till övers för påvens moral. Jag skulle gärna vara troende men det övergår mitt förstånd hur någon människa vid sina sinnens fulla bruk kan köpa en, från vårt jorderliga perspektiv, icke verifierbar och därmed helt godtycklig historia om sakernas tillstånd. Men därav följer inte att påven alltid har fel eller att vi bör ta avstånd från alla hans ståndpunkter.

De senaste dagarna har det varit ett jäkla liv kring påvens 'uttalande' kring HIV-bekämpning i Afrika (se t ex här här här). Kommentarer till artiklarna är minst sagt argsinta från sakralt håll. Påven lär ha sagt att avhållsamhet är viktigare än kondomanvändning och att kondomer inte kommer att lösa problemet med HIV. Vad som skrivs inom citattecknen varierar beroende på vilken tidning man läser. Jag vet faktiskt inte vad påven har sagt den här gången eftersom jag inte kan finna några ljudupptagningar på nätet. Men med tanke på hur felciterad han blev sist det begav sig (hans "hets mot homosexuella" i julas var ju en bluff) så förhåller jag mig skeptisk till alla citat. Följande vet vi dock: Kyrkan försespråkar avhållssamhet framför kondomanvändning för människor som vill skydda sig från att smittas med HIV. Varför? Två möjliga svar: 1) Därför att det är ett självändamål att man inte ska ha sex utanför föreskrivna ramar. 2) Därför att det fungerar bättre som skydd mot HIV.

Vi som är ärligt intresserade av att stoppa AIDS-epidemin bör argumentera emot kyrkan om 2) är felaktigt. Men varför ska vi i det här sammanhanget bry oss om huruvida kyrkans bevekelsegrund också inkluderar 1) ? Om det stämmer att det fungerar bättre att predika avhållsamhet än kondomanvändning så gör vi världen en rejäl björntjänst om vi avfärdar påvens åsikter bara för att de är påvens. Och faktum är att i det här fallet ligger det mycket i vad han sa (om han nu gjorde det) vare sig vi vill eller inte.

Jag ställde för ett par år sedan följande fråga till SIDAs främste expert på HIV/AIDS-bekämpning (det var på ett seminarium men vi hade en enskild diskussion): "HIV-mannen" hade i Sverige oskyddat sex med cirka 130 personer, de flesta kvinnor, och av dessa smittade han bara sin flickvän, så smittorisken vid samlag verkar mycket låg. Hur kan det då ens vara möjligt att länder som Botswana har nästan en tredjedel av sin befolkning drabbad av HIV?

Han svarade att min analys var helt riktig och min fråga berättigad: Han menade att en stor del av svaret står att finna i de i många fall, från vårt perspektiv, extrema sexualmönster som förekommer i södra Afrika. Anledningen till att detta vanligtvis inte diskuteras trodde han var att ett sådana fakta kan underblåsa rasism och göra västländer avogt inställda till att satsa pengar på HIV-bekämpning eftersom afrikanerna "får skylla sig själv" om de inte kan vara monogama som vi låtsas att vi är. (Ett annat viktigt skäl är att smittorisken vid samlag är högre i länder med sämre 'reproductive health', t ex en hög syfilisprevalens, och det är därför som bekämpning av könssjukdomar i allmänhet är en viktig del av HIV-preventivt arbete.)

På ett sätt har påven för en gångs skull logiken på sin sida. Risken att smittas av en sjukdom vid sex minskar med 100% om man inte har sex, men med mindre än 100% om man har sex och använder kondom. Detta förstår alla. Alla förstår också (hoppas jag) att HIV-preventivt arbete bör både verka för mindre riskfyllt sexuellt beteende och för ökad kondomanvändning. Detta görs också, så den omedelbara frågan i debatten är alltså om något av dessa alternativ bör få ökad vikt. Detta är givetvis en fråga som bara erfarenhet kan besvara. Så här skriver FN i sina Key findings om HIV-prevention i rapporten 2008 Report on the global AIDS epidemic:

"Prevention efforts should become more strategically focused on sexual partnerships, especially those that increase the risk of HIV exposure; these include serodiscordant relationships and multiple concurrent partners." (Seriodiscordant betyder att en partner har HIV, den andra inte)

Samma organisations Fact sheet about HIV-prevention betonar också starkt vikten av ett mer återhållsamt sexuellt beteende.

Kanske har FN och SIDA fel. Kanske har jag missförstått något. Må så vara. Men jag skjuter åtminstone inte brevbäraren innan jag öppnar brevet.