Golddiggers.com: När hela samtiden känns anakron

Titeln på det här inlägget är möjligen contradictio in adjecto, dvs motsägelsefull i sig själv, men det känns fasen så idag. Kanske är det bara början. När man fyllt tretio börjar samtiden springa ifrån en och till slut blir man den där som man inte skulle bli. Som fåtöljsittande knyter näven i fickan och nickar så där vaggande ända nere från bröstryggen när Alf Svensson brer på om hur folk "ute i stugorna" känner inför dagens omoral.

Men med den risken i bakhuvudet frågar jag mig vad fan folk håller på med? Här i UK har det varit mediedrev kring landets högsta folkvalda (MPs) efter att journalister fått tag på kvitton som de lämnat in för att få tillbaka pengar av skattebetalarna. Och här snackar vi fan inga Toblerone. Den verkliga puckopokalen tar en pensionerad MP som tyckte att det var rimligt att tjacka på sig en bokhylla för £18 000 (~SEK 200 000 ) två veckor innan han stämplade ut för sista gången. I en radiointervju kan han inte förstå vad som skulle vara fel med det, han behövde den ju i jobbet. Att han pensionerades två veckor senare tycker han tydligen är ett arument för hans "legitimate claim" (krydda det försvarstalet med en posh british accent så klart).

Hela mediedrivet är annars uppenbarligen och som vanligt högst överdrivet om man orkar gå bakom kuliserna och kolla vad de faktiskt anklagas för. Icke desto mindre har Justitieministern tagit någon sorts time-out under pågående utredning av hans kostnader för dubbelt boende, oppositionsledaren Camerons assistent har fått foten och en annan parlamentariker verkar också sitta med skägget i skittunnan.

Riktigt så där british bizarre blir det när jag var inne på BBC och skulle kolla lite nyheter till frukosten och sätter kaffet i vrångstrupen, som man ju gör i Alf Svenssons stugsverige, när jag ser inslaget om modellen och gold-diggern Aaliyah. Unga fröken har en balanserad framtoning och gör anspråk på att vara helt normal när hon går ut med att hon är ute efter att träffa en miljonär (tänk £). Hon är en gold-digger och tillsammans med 680 andra brudar bara i London har hon en profil på golddiggers.uk.com där supposedly snygga brudar (men ack nej, vi snackar England här) kan dejta "affluent" snubbar. En rik snubbe ser till att tillgodose hennes materiella behov och hon bidrar med sin kvinnliga fägring och lite extra anchovies mellan lakanen. Men någon prostitution är det ju inte frågan om. Tjena! Klart att hon är en hora, vilket är helt ok om hon vill vara det men här ute i stugan kallar vi saker vid dess rätta namn.

Efter lite efterforskningar visar det sig att denna parodi på Kejsarens nya kläder med dubbeltydig nakenhet är allt annat än begränsad till ett bisarrt exempel. Råkade nämligen först gå till golddigger.com och hamnar då på en portal för "Sugar Daddy Dating" där diverse virtuella horhus med normaliserande täckmantel huseras. Sverige verkar inte ha något sådant ännu. Men i London finns allt. En av länkarna på denna portal påminner mig om en annons jag läste i en London-magazine i vintras: illicitencounters.com. Professionellt, seriöst och diskret kan man lägga upp en profil och nätdejta för att som stadgad boka diskreta möten med andra stadgade för att krydda vardagen. Sverige verkar inte ha något sådant ännu men här ute i stugorna fasar vi för den dagen då denna tillfällesstruktur för att hava begär till din nästas hustru når vår lilla by.

Men i Sverige har vi åtminstone Mats Blückert, elitidioten och fritidskonsulenten från Täby som ska göra gold-diggers av Täbytjejer. Han ska ju iofs bara arra ett oskyldigt Girls And the City-läger men likheterna mellan Sex And the City-idealet och gold-diggern Aaliyah är slående. Minns att hela SAtC-filmen handlar om livet för unga tjejer som kommit till storstaden för att finna "The two L:s -Love and Labels". Någon som tror att Aaliyah inte har växt upp med SAtC? Vad handlar hennes liv om? -Love and Labels!